tisdag 29 april 2014

Aros.








Det här är Aros, han som bor här just nu för att matte o husse måste läka lite mer innan han kan komma hem.

Fast han har hälsat på hos matte, de blev glada bägge två ;-D

Idag har jag och hundarna varit ute hela dagen, slappat sådär skönt i solen ni vet...

Katterna har legat inne och sovit hela dagen, det blir nog nattjakt för dem lite senare då det är lite svalare ute.

Batman och Robin (margrisarna) de har också varit ute...eller rättare sagt är ute...
de ska snart komma in och få lie hö och gos.

Det var lite om min dag, jag hoppas att just du som läser här har haft en bra tisdag.
Kram.

Vid pennan: Carina



måndag 14 april 2014

Dimma.

Hovdala Slott.
Foto: Carina Jacobsson

De sista veckorna har satt sina spår, ibland blir det tjockdimma i skallen...då vilar jag den tills det klarnar. Det ska jag göra nu, ville bara "höra av" mig till cybervärlden då det av förklarliga skäl inte duggar så tätt med inlägg här just nu.

Allt går framåt med våra vänner, sakta men dock framåt. A har mycket jävlaranamma i sig och ska snart få komma hem. Vi längtar!

Vi längtar även efter P, men det dröjer ett tag till.

Livet återvänder i en ny skepnad, men huvudsaken är att det återvänder.

Vi fixar detta.

Tillsammans.

Vid pennan: Carina

torsdag 3 april 2014

När det händer...

Foto: Carina Jacobsson

I lördags var våra bästa vänner med om en mc-olycka så just nu är det kaos i våra liv, jag tackar högre makter för att de lever. De är skadade och ligger på sjukhus men hjärna och ryggmärg är oskadda, de har andra stora skador men de LEVER och det är viktigast av allt. Vi är nu ställföreträdande föräldrar och husse/matte och det känns fint att kunna vara det för dem. När en olycka händer i ett litet samhälle är det många som vet och bryr sig om, vi behövs där alla för deras skull i tankar och handlingar. Alla på olika sätt drar sitt strå till stacken och finns där för varandra, att sända en ljus kärlekstanke är så mycket värt...lika mycket som en fysisk kram skulle jag nog vilja påstå...de olika stadierna på denna vandringen kommer att variera och så även hjälp, omtanke och handlingar. Människokärleken är fin och stark.

Med detta tror jag utan att ha "frågat om lov" från familjen: sända et tack till alla som tänker på dem, de är trötta har ont men är tacksamma för livet....det kunde ha gått så mycket värre.

Vid pennan: Carina.     Var rädda om varandra....