torsdag 3 april 2014

När det händer...

Foto: Carina Jacobsson

I lördags var våra bästa vänner med om en mc-olycka så just nu är det kaos i våra liv, jag tackar högre makter för att de lever. De är skadade och ligger på sjukhus men hjärna och ryggmärg är oskadda, de har andra stora skador men de LEVER och det är viktigast av allt. Vi är nu ställföreträdande föräldrar och husse/matte och det känns fint att kunna vara det för dem. När en olycka händer i ett litet samhälle är det många som vet och bryr sig om, vi behövs där alla för deras skull i tankar och handlingar. Alla på olika sätt drar sitt strå till stacken och finns där för varandra, att sända en ljus kärlekstanke är så mycket värt...lika mycket som en fysisk kram skulle jag nog vilja påstå...de olika stadierna på denna vandringen kommer att variera och så även hjälp, omtanke och handlingar. Människokärleken är fin och stark.

Med detta tror jag utan att ha "frågat om lov" från familjen: sända et tack till alla som tänker på dem, de är trötta har ont men är tacksamma för livet....det kunde ha gått så mycket värre.

Vid pennan: Carina.     Var rädda om varandra....

6 kommentarer:

  1. Vilken tur i oturen! Skönt att kunna ställa upp och hjälpa till i en sådan situation! Nej, man vet inte vad livet har i beredskap åt en, man får ta tillvara varje stund!

    SvaraRadera
  2. Vilken tur i oturen .Härligt att kunna ställa upp och hjälpa till ,Ja det kan ske mycket från dag till dag och från minut till minut .Ja det ända man kan göra att vara rädd om varandra .Massor av kramar Rita

    SvaraRadera
  3. Änglavakten var nog på plats där...Pöööösssss på re å var rädd om dig...

    SvaraRadera
  4. Tur att de inte blev allvarligt skadade Och bra att ni finns där och hjälper!.. Svar..Visst var det ett bra byte! Kram!

    SvaraRadera
  5. Det här låter riktigt ruggigt.. Ibland måste man allt tro på att det finns änglavakter..

    Kram Maidi

    SvaraRadera