Himlen har fått en ny ängel.

Så har ännu ett liv skördats!

Orsaken: oprovocerat våld.

En man med barn, barnbarn övrig familj och vänner...

Jag lider med dem!
Vi är många som lider med dem.

Inga våldsmän har funnits,
fy fan för er som är orsaken till detta!

Fattar ni...
Ett liv har slocknat.

För att ni skulle ha "roligt"
visa er på styva linan
eller vad som nu föregår
en sådan vidrig handling!

Jag ber en bön till högre makter
att rättvisan kommer att segra.



R.I.P Jan!

Änglarna sjunger sin sång.
Sjunger för oss
som är kvar
här på jorden.

Vi som finns här,
sänder våra tankar.

Till dem
som är
i himmelen.
//c.j

Till Jans nära och kära:

Ni finns i mina tankar!

Vid pennan/Carina

Att inte kunna hålla sig till receptet.

Jag kan om jag vill. Oftast vill jag inte, hålla mig till receptet alltså, jag ska trixa och fixa. Prova nya ting, kan ju bli bättre än originalet. Fast oftast blir det inte det när man bakar, annat är det med maträtter. 48 år...jag kanske blir vis av erfarenheterna när jag är 78...fast då kan det ju kvitta *fniss* då ska jag bo i Spanien och bli uppassad av en "tantnanny", det är i alla fall det jag vill. Bo i Spanien alltså..."tantnannyn" kan få lov att baka och städa. Undrar om det finns Rut-avdrag i Spanien...

Idag har jag bakat...satte Lussedeg. Inte som man skulle då alltså, nä det är ju jag Carina in da kitchen! Då blev det mixad keso och vaniljvisp i smeten...om det blev gott? Jovars, men skitfula ting. jag ska ju då inte göra fina lussekatter av skiten, nä..bekvämt ska det vara. Jag rullar stora runda bullar, pregar (skånska för petar) i russin...ser ut som stora gula frukostbullar.

Sen gör jag en stor fin längd med socker och smör i, ska sen göra så som mamma alltid gjorde...klippa till så det blir en fin "fläta". Hrrmmmm...det som kom ut ur ugnen skulle jag mer vilja kalla en grovt misshandlad Calzone....fast god, mycket god.

Den tredje snutten deg gör jag små fina knyten av, med socker och smör i. Dessa blev ganska fina så de smakar jag inte, de får bli till att bjuda på om någon kommer och fikar.

pepparkakor har jag också gjort. Hjärtan, gummor, gubbar, granar, renar, tomtar och...nej just det...det gjorde jag ju inte. Jag rationaliserade och skar den färdigköpta degen i skivor. Urdålig är jag på att skära rakt så de är inte heller så fina...men goda!

Jag har nog inte varit bagare i mitt förra liv, ska inte bli det i nästa heller. Då blir jag hellre kock, mat är gott och roligt att göra. Framförallt så kan man göra lite som man vill och det passar mig.


Glömde säga....det går åt en hel del choklad när man bakar lussebullar. Om jag har choklad i bullarna? Näääää....de är till magen ;-) Behöver jag säga att jag inte kommer att äta så mycket till kvällsmat idag..

Julskinkan vi griljerade igår har rymt....om ni ville veta...

Vid Pennan: Carina

Alexander!

Nu på morgonen är det lugnet före stormen, i alla fall om man ska tro på allt som skrivs och talas om i och på sociala medier.

Jag hoppas de har fel, meterologerna. Men jag tar det säkra före det osäkra och kommer att bunkra upp med stearinljus, värmeljus, vatten på dunkar och mat i kylen.

Hur gör ni idag?

Visar en liten kavalkad av bilder från vår lilla by, hoppas granen står kvar efter Alexanders framfart. Var rädda om er där ute i vårt avlånga land.

Vid Pennan:Carina

Julklappar.

Idag har jag handlat julklappar till min familj, det blev i år en annorlunda julklapp till var och en av dem. Julklapp med eftertanke och hopp om framtid.

Jag har studerat inlägg på fb och andra sociala medier och blir alldeles förfärad när jag ser hur mycket pengar folk öser över varandra. Barnen får massor av saker som de sen inte ens vet vem det kom ifrån. Vi vuxna får och ger saker som vi egentligen inte behöver, bara för att det ska vara så.

Nu menar jag inte att mina barn och andra inte ska få klappar, klart de ska. Det hör julen till. Gåvor är roligt att både ge och få men i år fick de en annan innebörd för mig.

Fina Jenny, Höörs solstråle har fått bröstcancer och på något sätt förändras livet inte bara för henne och hennes närmsta, det förändras hos oss med. Vi som står bredvid. Vånda blandas med tacksamhetskänslor på ett bisarrt vis. Vånda över att någon i ens närhet drabbas och tacksamhet för att det inte är någon av mina... Fan, det kunde väl bara försvinna...väck med skiten! Forskningen går framåt tack och lov för detta...det är inte som förr att det innebär en dödsdom att få cancer.

Det är nu jag blir torr i munnen, torkar tårarna ,sväljer gråten och tänker på dig Jenny! (Klickbar länk till hennes blogg), Ge den jävla cancern en redig käftasmäll, denna fighten vinner du!!!


Här nedanför kan ni läsa vad jag skrev på fb och kanske få en hint om vad jag handlat för julklappar idag:

Bild från nätet.

Den här bilden delade jag på nätet och skrev så här:

"Detta är mycket viktigare än att köpa en massa dyra julklappar, småbarnsfamiljer som öser över barnen massvis med saker som de sen inte vet vart de är eller att de kom från mamma, pappa, farmor, farfar, mostrar o fastrar, kompisars föräldrar eller tomten. Makar/sambos som ger  dyra presenter till varandra...osv...listan kan göras lång. Tänk om vi gör något annat: till oss vuxna...skänk en slant i gemensamt namn till tex bröstcancerforskningen eller något annat du brinner för.Det kan  rädda liv, har du tänkt på det? Och inte behöver vi de där julklapparna...vi behöver våra familjer, barn och vänner... Allt annat är ganska oviktigt.  Barnens klappar kan du kanske också dra ner på, de små har ju inte ens hum om pengavärde.Köp lite mindre, skänk en slant till barncancerforskningen i dina barns namn i stället så kanske det gör att om ditt barn drabbas eller deras kompis...kanske den lilla gåvan gör att han/hon kan åter sitta på skolbänken,vara på dagis till våren. Vi har aldrig gett massor, men jag kommer att sätta in en slant dit jag vill att det ska gå istället för lite annat. Det handlar INTE om att du inte ska ge dina barn julklappar och skänka massor till forskning eller annat du vill ge. Det handlar om:många bäckar små...Om där nu är någon som tycker att jag är rent dum i huvudet, säg det då här eller om vi träffas på byn. Så, nu kan ni förbereda er: Birgitta ni kommer att få en peng insatt till Bröstcancerfonden du och Gustav, alltså får ni ingen klapp inslagen  i papper i år. Kim & Krille, Max: Ni kommer att få en liten klapp men även en slant i era namn som kommer att gå till Bröstcancerfonden, barncancerfonden och prostatacancerfonden. Frågor på det? 

Det blev inga frågor på det, bara positiva svar.

Vid pennan: Carina

Citat.

"Sorgen över att inte kunna göra det jag vill har delvis förlamat mig. Successivt har jag försökt lära mig att vilja göra det jag kan" //Gunilla Brattberg (biografin Enastående)

Bra skrivet tycker jag, det kan stämma in på många.

Vid pennan: Carina

Hjärtevärmare i vardagen.

Small things in life makes big different.

Plötsligt händer det, lite som en trissvinst fast utan pengar. Hjärteänglar och kor gånger två.

Idag fick jag besök av en älskad vän <3 hon hade med sig en liten present till mig.
Sussi vet vad jag blir glad av. Änglar och hjärtan! Fick två underbart söta hjärteänglar av henne idag.
Tack underbara du som är den du är bara för att du kan och är.

Hur kunde du veta att jag behövde detta. Just idag.

Sen var jag hos Fru Doktorn. Vi hade mycket att prata om. Det blev lite medicinändringar, mycket tårar, mycket prat. Remiss till Arbetsterapeut. Remiss till varmvattensbassängen i Hässleholm, den är inte bara varm. Den är underbart varm, det finns inte på kartan att ens få en liten rysning av köld. Det är bra, min kropp gillar inte köld.

OCH

Remiss till Psyk, Hässleholm, Behövs! Big Time!

Efter alla tårar finner jag ytterligare en hjärtevärmare, den låg i brevlådan. Ett underbart sött vykort som var "jag". Ni som har mig på Facebook vet ju att jag har fotat lite mycket fåglar och kor förlåt om jag tröttat ut er med dem men jag gillar dem när de behagar fastna på bild. Vykortet är klockrent! Tack Petra och Hanna, visste ni också att jag behövde det idag...

Det lustiga med detta koämne är att jag har handlat ett koskinn, jag hämtade det igår. Nu ligger kojäveln i hallen. Platt o fin. De knubbiga är inte lika sköna att gå på. Förresten är jag rädd för kor. Om de är på fel sida stängslet. Fast söta! När jag köpte kojäveln Saras ord så hade jag en mycket roande dialog med henne och maken hennes på fb. vi flippade ut totalt hahahahaha så som man bara kan göra ibland för att det är roligt. Sjuk humor har vi alla tre och vi lyckades även roa andra som "höll till" i tråden.

Humor is good for me! Det är helande.

Sluttjötat för idag. Mu!

Vid pennan: Carina

Hässleholm och lite till.

Ikväll var jag och maken på Wok House i Hässleholm och åt Mongolisk buffé, det är så gott så det går nästan inte att förklara. Vi åt så magarna höll på att spricka. Peking soppa. Wok med bläckfisk, tigerräkor, grönsaker och röd currysås. Bananer med glass och sirap. Behöver inte säga mer va, ni fattar...

Efter betalning tar jag min lyckokaka!

Läser: Man ska inte skåda given häst i munnen.

Ok, hade jag inte tänkt heller...då hade jag läst till veterinär istället för undersköterska. Men tack för tipset, jag ska lägga det på minnet!  ;-)

En mycket mycket ledsam sak måste jag skriva om, jag håller det kort för annars sprutar tårarna så att jag inte kan skriva mer. Jag har tappat det vackraste jag äger, min vigselring. Den jag signerat själv, den som innefattar en diamant från en annan ring som jag hållit kär. Den som är symbolen för att vi hör ihop jag och min älskade man.

Ville bara skriva om det...jag ber till högre makter att den kommer tillrätta igen. Tack alla Höörsbor som delat min efterlysning på FB. Verkligen TACK! Nu skriver jag inte mer om detta

Idag adventspysslade vi lite här hemma, trodde aldrig att jag skulle kunna få den där riktiga myskänslan idag. Men den kom och nu har vi fint och välkomnar advent både inne och ute.

Med detta vill jag önska alla en riktigt skön söndag och "tändaförstaljusetdag" var rädda om er!

Vid pennan: Carina

Ljuset i tunneln.

Life is good!

Fyra timmars sömn två nätter i rad.

Jag kan ana ljuset  i sömntunneln.

Vid Pennan: Carina

"Skåpmat"

Tänkte vara den där snälla mamman idag och bjuda sonen som är ledig frukost på sängen, det kan man väl gott göra tycker jag. Trots allt så blir jag då och då väckt med kaffe på sängen av honom. Det är när han vill slippa att "moppa" till skolan och vill ha skjuts till bussen. Och ja, mammahjärtat smälter då måste jag erkänna. För vem vill inte det...känna sig som världens bästa mamma ett tag, det är en go känsla. Det händer dessutom inte alls ofta. Att jag blir väckt alltså!

Innan jag gick och la mig igår för att försöka sova hittade jag ett busenkelt recept på frukostbullar som skulle jäsa över natten i kylen. Knåda behövdes inte heller, man bara rörde ihop dem med en trägaffel formade bullar med fuktiga händer och in i kylen. Goda blev de också så det var första men inte sista gången de bakades i detta hemmet.

Vad gör man då om man vill bjuda varm choklad till dessa bullar?

Dum fråga tycker ni säkert, det är ju självklart VAD man gör då. Dessutom inte så svårt.

Men jag lovar det BLIR svårt när hyllor och skåp gapar tomma för att man inte kan köra bil om man inte sover !

Ingen mjölk och ingen kakao eller o´boy, två basala och viktiga ingredienser som man oftast har hemma. Men jag som nu efter många dygns vakenhet med ytterst få sömntimmar går på ren vilja och jävlaranamma sätter händerna i sidorna volangerna och funderar, öppnar och glor i de tomma skåpen och lådorna för att se om det skett nåt under sen sist jag tittade. Så klart det inte har, men jag finner på råd. Skam den som ger sig! Då uppfinner jag en ny dryck: " varm skåpletarchoklad med julkalender". Gick alldeles utmärkt att dricka tyckte både jag och sonen!

Det fick bli en skvätt överbliven grädde spätt med kranvatten, sista dropparna som fanns i ICA´s chokladsås och innehållet i en hel chokladjulkalender. "Man tager, om man så hafva kan" som Cajsa Warg sa!

Trotsade det sömndimmiga huvudet lite senare och körde bakvägen till affären, man måste ju ha lie i skåpen trots allt och stackars maken behöver kunna köra hem ibland utan att få ett rart litet sms från frun: "älskling kan du handla mat med dig hem...och mjölk" Jag satte på lite kyla i bilen och bra musik så gick det bra ändå.

På måndag ska jag till min läkare, det blir nog bra.

Vid pennan: Carina

Att få till det i sängen...

"Den som blir ovän med sömnen drar alltid det kortaste stråt" sa en klok man som hette Theodor Gottlieb von Hippel. Jag har inte blivit ovän med sömnen, jag ÄR ovän med den. Just nu är vi inte överens om det ska vara eller inte vara. Sömn alltså. Passade på att fixa med gårdagens pippibilder inatt när jag ändå var vaken så det gjorde ju faktiskt ingenting, ganska så mysigt faktiskt att tända ett väldoftande ljus och ha en stor kopp gott te bredvid sig.

Sen har jag försökt på alla sätt och vis att "få till det" i sängen idag då...men icke...jag har ett hamsterhjul i skallen som går runt runt runt och runt, kroppens alla muskler biceps, triceps och magrutorna ni vet har tävlat om vem som kan vara spända längst OCH hårdast. Tro fasiken att man inte kan få sova då, det är ju som att mäta sig med David mot Goliat. Lönlöst alltså!

Ingen skada skedd då detta inte är något nytt fenomen i det Jacobssonska hemmet, det går i omgångar/skov som det mesta i denna kroppen. Men det är fasiken så tråkigt när man känner att både hjärna och muskler skulle behöva få den där välbehövliga vilan och dessutom liknas man då rakt inte vid någon nyponros utan är ganska mörk under ögonen och ser mest bedrövlig ut.

Kontraster

is my

middelname

Nästa fas i sömnhistorian är att antingen så är den lugn o fin, så som den ska vara...i några dagar. Eller så är det flerdygnssömn som gäller.

Tror bestämt att jag diagnosticerar mig själv som sömnstörd vs sömnnörd.

Fast ja, ok...jag har det på papper också!

I natt ska jag nog be maken att kedja fast mig i sängen...

Plats Fido, plats!

*fniss*

Vid pennan: Carina

Foton och trafik och imponerande utrustningar!

Om ni tänker att nu jäklar har hon blivit fotad i en hastighetskamera så har ni fel ;-) Jag sysslar inte med sådant...nej, nej jag får mina böter via polisens laserpistol istället. Fast det är längesedan nu och ganska preskriberat vid detta laget! Kan tilläggas att det inte var alldeles för höga hastigheter heller ;-) bara liiiite, lite för mycket men dyrt i alla fall. Fortsätter trafikläget lite senare i detta inlägget...

Jag har ju det just nu jävligt kämpigt med livet, vi drar inte riktigt överens...jag har inte valt att bli kroniskt sjuk...blä och blä men nogtjötat om detta, det var inte det jag skulle skriva om idag ju! Idag bestämde jag mig för att nu jäklar gör du nåt kul! Sagt och gjort, bytte objektiv och iväg med kameran...och glömmer stativet hrrrmmmpppfff...mindre lyckat när man ska fota fåglar. MEN har jag bestämt mig för att fota fåglar så SKA jag fota fåglar, så är det bara. Har provat många nya "ställningar" idag för att få till det...ni som gick förbi...jag bjuder på det!

Det blev 670 bilder....kan berätta att jag inte gått igenom dem alla än. Det kommer en dag i morgon, visst ja...då ska jag bada med byns pensionärer i varmvattenbassängen på Orup. Tar nog det där i etapper med att sortera bort och sortera in foton, det tar ju ett tag men det är en bra syssla som kan skötas i soffan och dessutom skingra tankarna från den onda kroppen. Dock får ni några bilder idag som jag tyckte blev helt ok för att vara fotat utan stativ ;-) krälandes på marken

Ja ok, det blev lite vid klocksjön med...utan fåglar.

Denna är skitdålig men passar in till texten som kommer...(virrar på huvudet och så)..

Jag brukar vara ganska lugn och sansad i trafiken...ni vet..som vissa skulle kalla det: en medelålderskärring som kör med farthållare och är döööötråkig. Japp det är jag det ;-) Dock släpper jag alltid om trafiken när det är läge till det, haaaatar när det ligger fisar framför som inte flyttar på sig...det är det detta kommer att handla om  . Jag ska absolut inte säga att jag är felfri i trafiken som ni såg innan och kan visst trycka plattan i mattan vid väl valda tillfällen. Ibland måste farten bara ut genom fötterna liksom...håller ni med?

Nåja...jag var på väg hem till min lilla hemby innan idag så där sansat som bara jag kan. Sen vände det...med sansandet alltså, jag har både tutat, pekat finger och svurit de värsta radängor som kan komma ut ur denna medelåldersmunnen. Ja idag blev jag förbannad och de som känner mig vet att det faktiskt ska mycket till men här rann det över...mycket över..jag pekar ALDRIG finger i trafiken hur moget är det på en skala då...men idag visades det upp. Fingret alltså!

Två ekipage ligger före mig i den långa backen, först en tung och lång lastbil och efter den en helt vanlig personbil...en ganska ny och fin sådan så gaspedalen borde det inte vara något större fel på. Men ack så fel jag hade...den måste varit nästan helt av eller nåt! När vägen breddar sig så går lastbilsekipaget snällt ut i vägrenen, då går det ju bra att köra om när det är bra sikt och så. Det var det i dag jag lovar. Dock ligger den här framförvarande bilen kvar i 70 km/h..på 90-sträcka AAAAGGGHHHH...men vad är det för fel på folk, förstå att jag blev arg! Snacka om trafikfara alltså!! Vi var många bilar bakom och ingen kunde köra om för trafiken i motsatt riktning var tät, till slut efter många om och men svordomar, fingrar och tutande blir det fritt och jag susar om. Jag VRÅLGLOR naturligtvis in i bilen där det sitter en tjej, envist gloende spikrakt fram med händerna på ratten så att knogarna vitnade. Synd, annars hade hon nog sett mig svära! Inte räcka finger!

Förstod ni nu att bilden med ankan som virrar på huvudet passade bra in här?!

Ni kan vara lugna, jag är inte skogstokig längre...åkte och fikade hos en kompis och sen var det glömt. Tack Ann!

En annan sak som jag gjorde idag det var att åka in till Fredrik på Klickbar länk: CrazyDisc för att hämta en bild jag vunnit. Han har en hemsida med massor av fina fotonKlickbar länk: Dina Sinnen där jag vann och fick välja en förstoring av ett foto. När jag skulle välja velade jag mellan två stycken, en skitcool älg och ett underbart på månen. Valet föll på månbilden då den påminner mig om mitt forna nattarbete och min glädje till detta. Även Fredrik har en imponerande utrustning...jag gillar det! och mer om imponerande utrustningar kan ni läsa (klicka på länken)  Här i ett annat inlägg skrivet av mig!

När jag kom för att hämta min bild fick jag en glad överraskning, jag fick inte bara förstoringen av månen. Jag fick även älgen på kort! Dubbel glädje, tack Fredrik! Ramar ska inhandlas å det snaraste!

Ni förstår min förtjusning va??!!

Nu mina vänner gitter jag inte tjöta med er mer idag, detta blev ett långt inlägg och jag hoppas att det har gjort så att någon har kunnat dra på smilbanden lite denna mörka afton ;-)

Over and Out!

Vid pennan: Carina

Lördag.

Idag är en bra dag, lördag...en lördag som är skön för själen. Kroppen mår idag helt ok och det får den mer än gärna göra, jag tar tacksamt emot den.

Jag har till och med unnat mig en cider som smakade underbart av persika. Porlande och iskall fyllde den min mun och smaklökarna undrade förmodligen vad detta var. En räcker för mig och förmodligen dröjer det länge till nästa gång, jag är inte så bra på det med alkohol...är så sällan sugen och dricker allra helst vatten. Trist kanske men det bjuder jag på, dessutom så är det bra för om vi är på fest någon gång så har vi aldrig problem med vem som ska köra hem.

Vi har ätit förrätt, aioli och tapenade på rostat bröd. Tapenaden fick låta bli att komma med på bild då det inte ser vidare aptitligt ut....jag tänker inte ens nämna vad kära maken sa när han såg det...

Han äter inte Tapenade, jag menar HUR kan man inte äta det?? åh vad det är gott, tycker jag då som äter det mesta i matväg...fast ostron är jag mycket mycket skeptisk till...snorloska med havssmak hhhrrrmmmpppfff...eeeee...tack men nej tack säger jag nog om jag mot förmodan skulle bli bjuden på det.

Nu ska jag fortsätta lördagsmyset i soffan gott folk men innan det så ska jag bjuda er på tre andra njutbara bilder från mina gömmor. Ha en go kväll folks!

Teneriffa.

Polychrono.

Khao Lak.

Vid Pennan: Carina

Ett brösts röst.

Bröstcancer.

Bröstcancer.....

Bara att skriva ordet gör mig darrig i benen.

Önskar att skiten inte fanns överhuvudtaget! Fuck Cancer!!

Min vän Jenny har drabbats och går just nu igenom en tuff cellgiftsbehandling, hon är en av de mest humoristiska och roligaste kvinnorna jag känner.

Jag vet var hon fått det ifrån....när jag jobbade med hennes mamma satt man på rasten och fick ont i magen som man skrattade åt hennes målande berättelser om både det ena och andra.

Mitt i all kaos och rädsla skriver Jenny i sin blogg "Mitt brösts rösts" om denna jävla cancer på ett sätt så att man både skrattar och gråter, hon har förmågan att trollbinda oss som läser med sina ord....hon blottar sitt innersta och beskriver sin kamp med ord som gör oss alla berörda.

Vi lider med henne, men förstå...det kan bara den göra som varit med om samma sak...

Om ni vill vara med och gå med henne på vägen så klicka HÄR så kommer ni till hennes blogg! Ingen kan göra allt, men alla kan göra något...ett bra talesätt...att vara medmänniska är ett bra sätt att stötta någon i kris.

"Vem som helst kan ge upp, det är det enklaste i hela världen. Men att härda ut när alla andra skulle ha förståelse för att du bröt ihop är sann styrka."

//Mahatma Gandhi

Jenny!

Styrka Mod och Kärlek

sänder jag dig.

Vid pennan/Carina

Jag vill fly.

Just nu vill jag fly från livet, men vart fan ska jag fly?

Flyr in i rökdimman på natten när jag inte kan sova.

Jag har ont. Ont i kroppen. Ont i själen.

Jag vill se ljuset i tunneln, men ser det inte. Inte just nu iallafall...

Men jag håller mig flytande, konstgjord andning..men jag vet inte hur. Jag vet bara att.

Jag ljuger för mig själv och jag ljuger för andra om hur jag mår, det är kanske därför jag håller mig flytande. Och för att jag måste! Fast just nu, just nu är det tungt...fast du inte ser det, är det tungt. 

Hur är det att inte ha ont? Jag vet inte, det är sex år sedan jag visste. Då visste jag inte hur det var att leva med smärtor i alla olika skepnader. Och denna förfärliga trötthet...eller vakenhet...lika tärande vilket som. Och alla andra symtom som min ständige följeslagare har med sig, orkar inte dra dem alla..

Jag visste redan innan hur det var att ha själsligt ont, jag har varit nere i det djupaste och svartaste hålet och vänt. Många gånger. Till slut gjorde jag ett aktivt val, jag valde LIVET och jag väljer fortfarande livet. Varje dag. 

För livet finns där och jag utnyttjar de bra dagarna till att leva det till fullo, då kan jag älska igen. Livet alltså. Mina nära och kära älskar jag alltid, för att just de är de.

Jag längtar till våren och värmen, shit det ÄR långt dit alltså...det är ju inte ens vinter än. Nåja, den som väntar på något gott...

Stillheten är viktig för mig, jag behöver den för att läka. Mitt sällskap i stillheten är alla sköna guidade meditationer som finns på youtube, det eller havsbrus. En lisa för själen.

Runt omkring mig har jag vänner som inte har det så bra just nu, de kämpar mot cancer och andra livsomställande händelser. Jag tänker på dem varje dag, det är av medmänsklighet och omtanke. En av mina bästa medfödda egenskaper om jag får säga det själv. Jag tror att det är därför jag valde mitt yrke, det som jag gick till med stolthet och glädje varje natt. 

Den här bilden symboliserar fightern i mig, jag ger aldrig upp!

Vid penna och kamera: Carina 

Dagens post...

Jag har installerat ett nytt redigeringsprogram till mina foton

blev lite manisk så det blev en del nya på

fejsbookken och en del nya

inlägg HÄR i fotobloggen.

Därför får ni nöja er med lite foton här med, jag gjorde ett album som ser ut som gamla vykort.

Här kommer de ;-)

Fotat på en vägg i Tyskland.

Mina gamla skor.

Gamla skrillor från Öland.

En bil som deltog i Twin Lake Run.

Och en till från TLR.

Och ännu ett med mina gamla skor från 60-talet.

Med det önskar jag en fin vecka!

Vid pennan och kameran/Carina

Tom på ord...

Foto: C. Jacobsson

....eller inte....

men ändå

TOM.

Jag har precis läst en blogg

från början 

till slut.

En blogg om 

ett nytt

liv.

Ett annat

liv.

Jag blev så berörd av hennes ord

så jag sitter här

tom

och samtidigt så fylld av

medmänsklig 

KÄRLEK

Jag känner inte henne så väl men sen den där första dagen

så har jag känt en stark instinktiv

känsla av vänskap.

Kära DU om du bara visste

vad du betydde för mig

den där första kvällen.

Då när du och M tog mig till er

och vi vandrade iväg

i natten, arm i arm.

Två fnissande tjejer

eller ja, en tjej och en medelåldersbrud

och så M..stackaren..

Likadant nästa kväll

NI tog mig under

era vingar.

Jag som inte varit

"behövd"

på länge

kände mig så värdefull

i ert sällskap..

Helt underbart!

Du fina S

glöm aldrig hur

värdefull du är.

Livet ditt är motigt,knökigt och bökigt.

Men du klarar detta, du har människor runt omkring dig

som älskar dig för den 

DU är.

Tack för att just jag 

fick komma in

i ditt

liv.

Du är även välkommen i mitt.

Foto: C. Jacobsson

Att vara vänner behöver inte betyda att man hela tiden ses eller hörs

jag har fått lära mig det den hårda vägen. 

Jag har inte ork

och heller inte lust längre

i mitt "nya" liv.

Men vänskapen betyder annat

när man ändå vet

att

man har varandra 

ändå

Nära ibland

långt ifrån

ibland

Men dock vänskapsband

som är starka

och äkta.

Peace!

Vid pennan: Carina